En katt bland hermelinerna

Från torsdag till söndag har vi varit iväg på läger mellan Malingsbo och Ludvika. Vi har bott på Skräddartorp i ett rum tillsammans med Carina och Hessa samt Lena med Ocra och Julie. Carina och en av Lenas hundar kommer från Wilses kennel och det var på deras vår-läger vi fick den äran att komma med till;)
Innan vi kom fram i torsdags stannade vi och lät hundarna köra lite uppletande. Efter ett par timmar i bilen var Yerda rätt laddad, men kunde ändå koppla på näsan och det blev en riktigt bra övning.
Efter att ha installerat oss i "stallet" och ätit middag blev det en kvällspromenad, men det var liksom inte helt tillräckligt för Yerda som var lite orolig i sin bur under natten.

På lördagen blev det sök för vår del. Vi hade en ny figurant på ena sidan och Carina på den andra sidan. Yerda skulle hämta lösrulle och sen gå på påvis och leka hos figuranterna. När jag skickar iväg henne på första slaget far hon iväg först fram och sen drar hon till vänster och tar typ halva banan. Sen börjar hon ringa och jobbar och jobbar närmare och närmare Carina. Till slut kommer vinden rätt och det blir träff. Då har hon legat ute och jobbat ett par minuter utan att ge sig och det kändes mycket bra!

Jag lurar på om hon inte trodde att det var saksök vi höll på med, då det var det vi hade hållt på med dagen innan. Kanske dags att kolla över förberedande rutiner inför de olika övningarna, så att man ger hunden en chans att tänka rätt.

Resten av söket gick bra. Yerda lekte mycket bra och intensivt hos den okända figuranten, vilket så klart känns bra. Däremot tog jag till lite draghjälp av figuranterna på de sista påvisen, då Yerda kändes rätt sliten och mindre motiverad. Men det kan man väl få bli i värmen;)

Efter lunch var vi iväg allihopa och tittade på en tjej som tränat sin quarterhäst till lite trix och konster.

Vi fick bland annat se fritt följ, apportering, hopp över hinder och hästen på en vippbräda. Allt med helt lös häst utan ens en grimma. Det var en härlig tjej och en grymt vacker häst. Otroligt välmusklad och tjusig!

Senare på eftemiddagen ville jag prova systemsök med Yerda. Lena körde det tidigare under dagen med Julie och det var så inspirerande. Vi gjorde dock inte övningen i skogen, utan gick bort till en äng i närheten. Oj, oj så skoj den lilla hunden tyckte att det var!

Vi avslutade kvällen med uppletande och en kvällspromenad. Den här gången kom jag ihåg att göra en liten förberedande övning och Yerda var helt inställd på att det var saksök vi höll på med:)

Natten till lördag blev helt lugn och vi sov hur bra som helst allihop till sextiden, då Yerda tyckte det var dags att komma ut. Efter frukost bar det iväg ut i skogen. De flesta ville köra spår, men jag och Yerda skulle prova lite rapport. Kul att passa på när det finns duktiga rapportmänniskor i sällskapet.

Carina skulle vara medförare och vi fick börja med att göra en liten station och sitta och mysa lite tillsammans med Yerda. Sen fick Carina ta Yerda och knalla iväg tillsammans med kennelpappan Tord och Lena. Jaha, sen var det bara att vänta då... Jodå, efter en stund kom så Yerda i full kareta. Hon fick applåder och hurrarop och sin älskade kamprulle. Efter lite lek och godis blev jag anvisad att vi skulle sätta oss på vår lilla station och det var nog här det blev lite för svårt för Yerda när hon sen skulle skickas tillbaka till Carina. Vid de få övningar vi tidigare har gjort tillsammans med Ami har vi aldrig väntat så länge när mottagaren har varit utom synhåll, så jag tror att Yerda inte hade kvar målbilden längre när det var dags för skick. Hon sprang bara ut 10 meter och stannade sen. När jag provade att ge ett nytt kommando var hon på väg ut i terrängen vid sidan av vägen där det låg ett spår....

Ja, det var ju inte så lätt för Yerda att förstå vad vi höll på med när det blandas hej vilt mellan övningarna:)

Vi gick i alla fall iväg och när jag skymtade Carina och Tord provade jag att skicka henne igen och då blev det lyckat till slut. De hade gått iväg ganska långt, så det var inte så konstigt att det blev för svårt för Yerda att ta sig tillbaka.

Innan vi åkte tillbaka för lunch på Skräddartorp ville jag prova lite systemsök i skogen. Det var inte helt lätt att hitta mark som inte var så kuperad, men till slut så bestämde vi oss för ett ställe. Nu blev det inte helt lättsprunget i alla fall då det visade sig vara rätt risigt, men det hindrade inte min snabba lilla hund som åter igen hade hur kul som helst!
Efter lunchen var det gemensam platsliggning för de som ville. Det fanns chans till platsliggning både med och utan skott och jag valde att vara med på den utan. Yerda har aldrig legat bland okända hundar förut, så det var nog med den utmaningen. Jag bad att få lägga brevid Lenas Julie som hon visserligen inte har träffat nos mot nos, men de hade i alla fall vistats i samma rum i två nätter.
På andra sidan låg en okänd tik. Jag stod ganska nära, ca 3 meter ifrån och belönade när Yerda valde att lägga ner huvudet mot marken. Träningen gick mycket bra och jag är så nöjd över min duktiga lilla hund som kunde koppla bort de andra runtomkring så fort.
När det var dags för platsliggning med skott satte vi oss vi sidan om och hade lite picknick tillsammans före, under och efter skotten. Inga problem! Yerda låg så lugnt och myste med sitt godis:)

Efter platsliggningen gick jag och Carina ner med hundarna till den närliggande sjön och bryggan. Yerda har ju visat ett allt större intresse för vatten och nu fanns det goda möjligheter till att få hunden att simma. Jag kastade en träbit längre och längre ut och så plötsligt tog hon mod till sig och lämnade fotfästet. Skräckblandat förtjustning är väl det som bekriver det bäst, men det gick ganska snart över till mest förtjusning:)

På söndagen fick vi sovmorgon ända till kvart i sju, så sen fick vi bråttom istället för att hinna med de andra ut i spårskogen. Jag hade bestämt mig för att även vi skulle spåra, nu för första gången i skog.
När vi kom på plats gick jag ut ett spår på ca 200 -250 meter med två vinklar. Det var ganska tätt mellan belöningarna som bestod av snusdosor med hennes frukost i. Jag provade även att lägga två föremål i spåret, mest för att se vad hon skulle göra vid dem. Det var en fingervante och ett ca 30 cm långt plaströr.
Spåret fick inte ligga särskilt länge, under en fika ungefär;) sen var det dags. Selade på och gick bort till spåret som låg ca 100 m bort. Yerda stretade och drog, förväntansfull att få göra nåt.
Framme vid spårstarten väntade jag ut henne tills hon satte ner lilla nosen i spåret och då gick vi. Ja, sen gick det som på räls kan man väl säga. Dosorna missade hon inte och de två föremålen markerade hon genom att plocka upp dem. Hon höll sig jättefint i spåret och löste vinklarna fint.
Jag är helt enkelt jättenöjd med hennes spårarbete. Hon är visserligen kanske lite väl motiverad och håller väl hög fart, men det lär lösa sig med längre liggtider.
Vi avslutade lägervistelsen med ett saksök. Jag hade hittat en liten bit av en filt som jag la i rutan hyfsat nära baslinjen för att se vad som hände. Hon markerade den och kanske till och med plockade upp den, men släppte den sen och gav sig av längre ut till de andra föremålen. Det var som om hon inte tyckte att det tillhörde, så det är nog av vikt att tänka på att inte bara köra med sina egna gamla vanliga föremål...

Ååh, denna fantastiska lilla hund som ställer upp på allt med aldrig sinande arbetsglädje. Jag har haft så roligt med henne på detta läger. Sen har jag haft väldigt trevligt med de andra lägerdeltagarna också. Stort tack Carina och Lena för en mycket trevlig helg!