Den här gången på Per B, som Yerda visserligen känner men som inte har figgat för henne tidigare.
Det gick fin-fint och det märktes ingen skillnad på Yerdas prestation. Däremot kände jag som förare att det var nyttigt att träna på någon med ett annat rörelsemönster än Tomas.
Sen ville jag prova ett fasttagande lite mer tävlingsmässigt, men då på Tomas.
Vi gasade upp lilla hunden och ställde därefter upp bakom Tomas. Han stack iväg och Yerda satt så fint kvar tills jag kommenderade "revir". Hon for iväg och jag stod med andan i halsen...
Jodå, en bra stöt rätt i ryggen! Halleluja, jubel och hurra! Nu kan jag dö :)
Jag har ju inte spårat särskilt mycket med Yerda i hennes liv, men nu har hon fått ett par åkerspår den senaste veckan. Jag är väldigt imponerad hur fort hon förbättrar sitt spårarbete. Från att fullkomligt ha skenat förbi vinklarna till gårdagens spår där hon faktiskt höll sig precis i spårkärnan i fyra av fem vinklar. Hon är extremt värdefull just nu:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar