Vi började med lydnad direkt efter lottningen och jag drog startnummer 1. Tyvärr har jag varit lite slarvig med att träna med kommendering och folk på planen, så Yerda var väldigt okoncentrerad första halvan av linförigheten (känga till matte). Men sen var hon med mig resten av momenten och det kändes bättre och bättre allt eftersom programmet fortlöpte:)
Efter lite nervös-missar av matte blev det ändå en skaplig lydnad med god marginal för uppflytt med 257,25 p.
Efter lydnaden följde budföring och platsliggning.
Det var en för oss helt ny mottagare, men Yerda sprang såå fint till henne. På vägen tillbaka till mig kunde hon inte låta bli att ge ett par skall strax framför mig och dessutom stötte hon till mig vid ingången, så där åkte vi ner på en 8.
Platsliggningen gick jättebra och Yerda låg tryggt och stadigt trots lite stök av andra hundar den sista halvminuten. Duktig, duktig tjej!
När denna halvan av tävlingen var avklarad blev jag ännu nervösare inför söket. Nu fanns det ju faktiskt en chans till uppflytt. Men när vi kom till området för banan och fick höra att alla elit- och högre hundar utom en hade brutit, för att de inte hittat figgarna, skönk modet direkt.
Banan var lagd i kuperad mark med berg på vänster sida och nedförslut till höger. Det var ingen naturlig stig utan snitslad stig med mycket höjdskillnader.
Yerda betedde sig som vanligt, hade hög förväntan och höll på att strypa sig på vägen till start.
Jag följde mina rutiner, kopplade henne vid ett träd och gick och kollade banan och försökte få en känsla om vilken sida vi skulle börja på. Vinden kom från vänster så den sidan fick det bli.
Eftersom det var berg i uppförsbacke var det svårt att se var hon tog vägen, men hon slog i alla fall fint i framslag och jag ropade in henne för ett skick på nästa sida.
Där såg jag bättre att hon faktiskt slog fram lite för tidigt och inte fick med sig hörnan ordentligt, men jag valde ändå att fortsätta utan att skicka i det området igen.
Jag tror det var på fjärde slaget som jag såg henne jobba runt ute i terrängen och lät henne jobba på och strax därefter kom så markeringen.
Vi fick, helt väntat, avbrott i markeringarna när jag kom närmare i terrängen men jag tycker hon var jätteduktig ändå. Det var en heldold lega, en dynlåda av plast med kammo-nät över.
Sen följde tomslag efter tomslag och jag såg 100-metersskylten närma sig och kände mig alltmer avslappnad. Det var ju liksom ändå kört...
Men så på sista skicket på vänster sida började hon markera. Hurra, då hade vi åtminstone två figgar:)
Med min orutin, en missad figge och det oavsökta områdena i början landande vi på 6+6 i betyg och ett godkänt resultat.
Just där och då kände jag en liten besvikelse över hur det gick, men nu är jag bara stolt över min duktiga lilla hund.
Hon fortsatte att gå ut på varje slag med så fin gåvilja fast det blev så mycket mer tomslag än vi någonsin tränat på och fast hon inte fick någon belöning hos figuranterna, vilket vi inte heller har tränat på...
Den kuperade terrängen var inget problem för Yerda, det var mig det var för svårt för.
Jag är så väldigt glad för den här hunden! Nu ska vi bara få lite ordning på föraren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar