Ullhedens Yerda: Storulvån - Blåhammaren tur o retur

I måndags åkte vi upp till Duved och Storulvåns fjällstation för att vandra lite i jämtlandsfjällen.
Jag, Håkan och Hampus gick tillsammans med mina föräldrar. Pappa fick en stroke mars 2011 och ett stort delmål för honom har varit att kunna gå i fjällen igen.

Vi hade bestämt att vi skulle gå från Storulvån till Blåhammarens fjällstation, en sträcka på 12 km, sova kvar på stationen i två nätter och sen gå tillbaka samma väg.
På morgonen när vi vaknade regnade det lite, men när vi började gå hade vi i alla fall uppehåll.

Efter 6 km stannade vi för lunchrast och Yerda passade på att vila ordentligt. Skönt för oss andra också att slippa ha en valp i matlådan...

Hitta valpen....

Skönt att slippa de kalla vindarna

Först var jag lite orolig att Yerda skulle fara omkring och ramla i bäckarna längs vägen, men det var aldrig någon fara. Full fart, men självbevarelsedrift det har den lilla hunden.

Både Pheija och Yerda blev lite tossiga när vi kom ut på snö

Yerdas första snöupplevelse

Kalle på spången?

Vi hade bokat hundrum uppe på fjällstationen och gissa om jag var glad för det när vi kom fram.
Dimmigt, regnigt, blåsigt och kallt sammanfattar vädret på Blåshammaren. Dag 2 låg temperaturen kring 3 grader. Då var det skönt för en liten fryslort att kunna krypa in i värmen och bli torr.
Nästa gång ska jag definitivt ha med ett täcke till Yerda. Hon har ju ingen päls....

På kvällen satt vi och pratade med några norrmän. Det visade sig att de var ute på ridtur på islandshästar i 6 dagar. De hade ridit ca 3 mil under dagen och skulle vidare till Storlien dagen efter.
Ena ledaren hade med sig en 14-veckors lapphundsvalp som sprang med. Tydligen fick den åka med i en väska på hästryggen också, men i alla fall... Jag som var fundersam över 12 km med Yerda.
Vi passade på att gå ut och kolla när det skulle rida iväg på morgonen. Kvällen innan hade Yerda tyckt att hästarna var rätt otäcka när de stod i hagen i dimman, men efter att ha sovit gott en natt var det inte längre så märkvärdigt.

Under dagen tog vi några promenader i närområdet, men det var dåligt väder med både dimma, blåst och regn så vi var bara ute nån timme i taget. Jag skickade Pheija på "budföringar"mellan mig och lillhusse eller storhusse och Yerda hakade glatt på, så hundarna fick röra ordentligt på sig i alla fall.

Nästa dag var det dags att gå tillbaka till Storulvån igen. Då fick vi bättre väder, molntäcket sprack upp och solen kom fram och värmde så skönt, så skönt. Vi stannade och hade matrast på samma ställe som på vägen upp, dvs efter halva sträckan. Nu var inte Yerda lika trött som på uppvägen och jag gav henne ett tuggben, som jag tänkte hon kunde ligga och gnaga på. Men icke, det skulle grävas ner! Hon for iväg och grävde ner det mycket omsorgsfullt, fast jag förstörde för henne och gick dit och hämtade det. Om inte hon ville ha det kunde Pheija gärna tänka sig att fortsätta med ett till.

När vi gått en bit till fick vi se ren på nära håll, lite väl nära kan man tycka när de springer bara några meter ifrån både människor och hundar.

Storulvåns fjällstation i bakgrunden

När vi kom tillbaka till Storulvån var klockan inte mer än ett på dagen, så vi åt lite lunch i mina föräldrars husvagn och började åka hemåt efter det. Vi bestämde att vi skulle stanna i Ångetrakten på samma camping vi låg på när jag tävlade lägre spår med Pheija. Det fina vädret höll i sig och vi fick en skön kväll med lite grillning och en trevlig kvällspromenad.