Säg den lycka som varar...

Tog med hussen upp i skogen för några sökslag.
Eftersom det bara var Håkan och jag körde vi bara på en sida av stigen. Jag tänkte att hon ändå inte hunnit lära sig att ha förväntan över på andra sidan, men se det hade den lilla hunden visst det! Hon stod så fint och glodde ut på andra sidan när vi kom tillbaka till stigen efter första slaget.
Ja, andra och tredje slaget med för den delen. Det blev fem slag och två av dessa var dessutom utan synretning.
Jag var så glad och nöjd över denna snabba lärdom, men det gick över lite senare när hon hoppade upp i soffan och pinkade på finaste fårfällen.
Under tiden jag stod i badrummet och tvättade fällen hade hon dessutom passat på att tugga sönder mina ullstumpor från Lundhags....