Kan själv

Yerda är skendräktig igen och ägnar all egen tid ute till att leta lämpliga bohålor.

Inne är det biabädden hon tagit i belägring och där ligger hon och trycker och är allmänt otrevlig.

Idag var det tävlingar på klubben och jag satt i sekretariatet med Carina. Hundarna fick bara komma ut på korta promenader och lite inspirerad efter dagen åkte jag hem och la ett kort spår på ca 500 m till Yerda i skogen ovanför huset.

Gick in och började med maten som Hampus beställt, blodpudding. 

Jag tänkte att spåret skulle ligga runt en timme. Efter några minuter tänker jag att jag ska gå och kolla om Yerda flyttat in under friggeboden eftersom jag lämnat dörren till verandan öppen och Yerda inte var i köket, men just då kommer hon in rätt kraftigt flåsande och släpper spårslutet framför mina fötter...

Slutet var lagt ca 200 meter upp i skogen, så hon hade precis gjort ett rätt bra uppletande:)

Efter maten gick vi upp och tog spåret tillsammans och det gick faktiskt riktig bra. Vet inte om det var för att hon hade tjuvtränat eller om hon fått "blåsa ur sig", men hur som helst var det ett helt ok tempo och hon tog både vinklar och pinnar fint.  Riktigt roligt!

När vi ändå var ute passade vi på att träna några lydnadsmoment på baksidan också.

Det blev läggande under gång, apportering och kryp. Känns som om man kan hålla på hur länge som helst med den här hunden. 

I morgon får det nog bli en cykeltur och förhoppningsvis orkar hon inte tänka så mycket på små låtsasvalpar efter det.

Mario var med när jag gick ut Yerdas spår:)

Var jag duktig nu?