För fy vad fort det går och vad stark hon är. Jag håller emot så jag nästan går med 45 graders bakåtlut, men Yerda bara sänker kroppen och drar på framåt, helt fokuserad på att följa spåret.
Nästa gång kanske jag satsar på ett trevligt ängsspår istället, helt fritt från grenar, pinnar och annat onödigt som man kan få ont av.
Yerda och Pheija får nu avrunda födelsedagen med att kalasa på varsitt märgben, bland det bästa som finns tycker båda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar