Inga större fysiska symtom, men det räcker så bra med de psykiska. Hon samlar strumpor, nallar och gamla märgben i sin bädd och vaktar dem ordentligt. Piper och gnäller och så fort hon får komma ut på tomten springer hon och letar lämpliga ställen att boa på.
Arbetsviljan är det inget fel på tack och lov, så den här helgen har det få bli mycket fysisk aktivitet.
Vi inledde helgen med löpträning 50 min i fredagskväll. Kanske inte lika ansträngande för hundarna som för mig, men bättre än vanlig promenad i alla fall.
Sökträning i lördags, som ägnades åt markeringsövningar. Provar en idé som Ami hade om att ha en extern belöning hos figgen, för att på så sätt inte dra hunden för tätt på figuranten i jakten på sin belöning. Fungerar mycket bra, så nu är det bara att upprepa övningen i många olika situationer.
På förmiddagen fick knoppen jobba lite, så på eftermiddagen fick kroppen sitt. Både Pheija och Yerda fick dra däck fram och tillbaka på vår grusväg. Jag tror faktiskt att Yerda tyckte det var lite häftigt när det tog emot lite och hon fick ta i för att komma fram.
Vi avrundade fysträningen med en cykeltur på ca 9,5 km. Det var nog lagom för Pheija, men Yerda kändes oförskämt opåverkad och hade nog kunnat fortsätta ett tag till eller haft ett högre tempo.
Kvällen blev i alla fall lugn från pip och gnäll, så motionen fyllde sitt syfte.
I går söndag åkte jag och Hampus med hundarna till Skavlötens motionsgård. Vi började med att tjejerna fick spinga "budföringar" mellan oss på den stora ängen som finns där. Herregud vad Yerda tycker att det är roligt. Det blev även ett par lyckade markeringsövningar på Hampus. Grabben har ju talang. Blev så glad och stolt när han sa: - Jag väntade med att belöna tills jag hörde att Yerda liksom tog i från magen när hon skällde. :)
Därefter gick vi bort till Rönninge by. Det var rätt kallt så vi stannade bara en kort stund innan vi gick tillbaka igen.
Yerda har ju inte fått många spår i sitt liv och det är ju egentligen skandal så nu har jag bestämt mig för att ta tag i den saken. Nu kom jag på det lite sent just i går, så det fick bara bli ett litet ynkligt spår på ca 300 meter uppe i skogen ovanför oss. Liggtiden blev ca 45 min.
Det var ju mest för att se om hon hade nåt intresse av spåret över huvud taget och se det hade hon.
Jisses vad hon for iväg i spåret. Det var allt annat än bekvämt och precis när det började bli riktigt bra, ja då var spåret slut. Nu kommer ju en härlig tid med ljusa kvällar, så mer spår kommer det absolut att bli.
Vi avrundade helgen med en löprunda på 35 min på kvällen och tjejerna kändes väldigt nöjda efter det. Inte heller den här kvällen var det särskilt mycket gnäll och pip, så motion och aktivering är verkligen sättet att stävja skendräktighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar