Nu var det länge sedan vi hade en skyddsträning och Per var ny för Yerda, så det var intressant att se hur hon skulle reagera.
Per valde att bekanta sig med henne genom att börja med kampövningar i trasa. Han konstaterade att hon biter hårt och har stor kamplust, men var belastad av honom som ny figurant vilket bl a visar sig med rätt mycket ljud från lilla hunden.
Redan vid omgång två hade Yerda fått förtroende för Per och var märkbart tystare.
Det är så häftigt att stå och se samarbetet mellan en duktig figurant och hunden. Undan för undan kunde han belasta henne lite mer för att bygga in en större tolerans hos henne.
En hund som övervinner ett litet obehag kommer att tycka att det är ännu roligare och detta såg jag verkligen hos Yerda under den här helgen.
Per påtalade en del saker vi kan jobba med jag och Yerda. Det här med att Yerda har för vana att dra frivarv med repboll eller kampdutt som hon snurrar med och ruskar runt med så att det smackar i sidorna, det är något som vi ska jobba bort och jag ska få henne att bjuda upp mig istället.
Detta gör hon med bitkudde, men jag ska försöka få henne att göra det t ex med kampduttarna också.
Å jag som tyckt det sett så roligt ut och stått där och skrattat åt tokan....
Per påtalade också att man kan ha lite ordning just när hunden bjuder upp till lek också.
Yerda kommer oftast farande och brakar rätt in i mig och jag är lydig och tar upp leken efter det.
Tipset var att selektera bort det beteendet och belöna med att ta upp leken när hon inte gör så.
Enkelt så klart, men ibland tänker man ju inte på det allra enklaste själv...
Jag tycker det är lite svårt att sammanfatta allt som händer under en sådan här träningshelg, men jag är i alla fall väldigt nöjd med den och Yerdas fina utvecklingskurva.
 |
| Att Yerda är snabb som en vessla syns här:) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar