Det gick lite för bra för Yerda att lära sig att ta fastrullen. Hon fattade snabbt och tenderade att avståndsmarkera. Jag kände att jag fick en nervös känsla och gick på helspänn under träningen med fastrulle och det var helt enkelt inget roligt. Funderade lite på saken och kom rätt snart fram till att det bara var dumt att kämpa emot en sån naturlig skallmarkör som hon ändå är. Hon verkar dessutom själv tycka att det är ännu roligare med söket nu för hon har liksom lagt i en extra växel. Eller så har hon lagt skendräktigheten bakom sig och det är det som märks. Jag vet inte riktigt, men är hur som helst jätteglad över min lilla sökhund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar