Gammalt fynd smakar bäst

Lördagens sökpass hade både bra och mindre bra innehåll. Det som verkligen var bra var Yerdas attityd och vilja. Jag upplever att hon verkligen tycker det är roligt och hon har full fart ut på varje slag. Vi jobbar på med lösrullarna och det funkar bra, men hon kan fortfarande släppa dem ett par meter ifrån mig i hopp om att komma fortare ut till sin belöning.

Det som var mindre bra var att hon på väg in från femte/sjätte slaget valde att stanna i en stor vattenpöl i skogen för att dricka trots att hon blivit vattnad på slagen innan. Hon släppte då sin lösrulle som försvann i djupet av pölen...

Hon fick då en till av figuranten, men samma sak upprepade sig.

Vi löste det med radiokommunikation, jag ropade helt enkelt "här är jag" samtidigt som hon grep lösrullen hos figuranten.

Blir intressant att se om hon kommer att välja bad på fler sökpass framöver.

Efter sökträningen stannade vi vid Skavlöten och Yerda fick simträna en stund. Det märktes att vi varit där bara nån dag tidigare för hon visste precis vad vi skulle göra och sprang genast i vattnet:)

Idag har vi tagit det ganska lugnt, varit hemma och skrotat runt. Så även hundarna...

Rätt var det var såg Yerda lite klurig ut, sökande och liksom lite orolig. Tittade närmare och såg att hon hade nåt ganska stort och mörkt i munnen. 

Aha, hon hade hittat/grävt upp en gammal gömma med en oxnacke jag köpte till hundarna för några veckor sen. Oj, oj vilket fynd det var. Kolla blicken jag fick när jag var så fräck och närmade mig den lilla hunden och hennes byte.